Socialism är starkare än vänster

Min kompis Maria tar upp en viktig fråga om socialism kontra vänster. Spelar det egentligen nån roll vad vi säger?

Så de till höger säger aldrig att dom driver ”högerpolitik”, utan borglig pol, liberal konservativ eller socialkonservativ eller kristkonservativ. Men de till vänster säger att de driver ”vänsterpolitik”, varför säger dom inte att de driver socialistisk politik? Varför kommer inte ”vänsterns” ideologi upp mer i debatter utan ba ”vänsterpolitik”. (ok nu var det extremt länge sedan nån från S klämde ordet socialism ur sin mun :P) Ammarite?

Du har rätt Maria! Socialism är uttryck för ett moraliskt förhållningssätt, om vad som är rätt och vad som är fel. Vänster fungerar mer som samlingsnamn för sakpolitiska perspektiv och förlorar politisk kraft just på grund av att det inte är lika tydligt moraliskt.

När borgerliga politiker talar om vänstern tycker jag det påminner om när amerikanska republikaner förminskar demokraterna med uttryck som ”democrat policies” istället för ”democratic policies”

Politiska ramar är alltid moraliska, oavsett om moralen uttrycks medvetet eller omedvetet. De ramar som bäst förmedlar ett moraliskt synsätt når dock längst och påverkar människor mest.

Progressiva politiker borde undvika ord som vänster och rödgrön.

Klart privata företag ska ha frihet från insyn, de är ju privata!

Ord och ramar styr vårt tänkande. En man som förstod hur man kan använda detta var Edward Bernays, Sigmund Freuds systerson. Det är Edward Bernays som är skyldig till att omvandla ordet propaganda till public relations, att människor under flera decennier associerat cigaretter med potens och att USA har haft folkligt stöd för en mängd invasioner och attacker. Det är hans verk som ligger till grund för att företag verkar i just den privata sektorn, inte den utvecklade, den fristående eller den slutna sektorn.

Att associera företag med ett ordet privat får omfattande konsekvenser för hur människor tänker. Privatramen aktiverar bland annat tankar på

  • att få vara för sig själv, frihet från insyn
  • att få vara sig själv
  • lugn och ro
  • något man gör på egen hand, inte med andra
  • att detta är positiva kvaliteter

Följden blir att när vi talar om privata företag så aktiveras alla dessa tankar och känslor och de kopplas till företag. De flesta människor känner då undermedvetet att det är normalt att företag ska

  • ha frihet från insyn
  • skötas utan inblandning från andra
  • konkurrera, inte samarbeta

vilket alltså är 100% konservativ moral. Varje gång någon talar om privata företag förstärks denna bild i människor och det känns mer och mer normalt att det är så företag ska fungera.

Är fem snuvor fler än fyra cancertumörer?

Moderaterna skriver om metoder för att korta vårdköerna och Svenska Dagbladet faktagranskar om det faktiskt stämmer att köerna blivit längre som SD hävdar. Dagens Nyheter skriver spaltmeter efter spaltmeter om kö- frågan. Men är det bättre att sjukvården botar hundra influensor än två cancerpatienter? Ja köerna blir ju kortare och enligt kö-inramningens logik är det bättre att behandla hundra patienter än två.

Men svaret ska vara nej, vårddebatten borde inte handla om köer utan om patienternas sjukdomar och behov.

En kö uppfattas i tanken som något linjärt och kvantitativt. Antingen är kön längre eller kortare. I en kö är alla lika och det är just det som är problemet. Sjukdomar är inte lika. Vissa sjukdomar är dödliga medan andra är smått besvärande. Idén om en kö till vården behandlar alla patienter lika. Kö- inramningen får det att låta som att all vård är lika viktig, ungefär som i korvkön. Men vård är ett brett begrepp som omfattar ett enormt spann av verksamheter. Att ställa alla patienter i en kö är fullkomligt vansinnigt ur ett vårdperspektiv. Idén om vårdkö ignorerar faktumet att läkare gör bedömningar och ställer diagnoser, att de kan mer om vård än du och jag. Vi fattar hur kön till korvkiosken funkar men har ingen aning om vad neuroendokrinologi är för något. Idén om vårdköer placerar alla patienter i en lång linjär kö oavsett vad de har för sjukdom eller behov. Döende cancerpatienter bredvid förkylda och inbillade sjuka. Lika för alla.

Problemet är frågan, vårdköer är fel fråga. Vad är då rätt fråga? Ja vi måste ha klart för oss varför vi har vård, vad som är vårdens syfte.

Som jag förstår vård går det ut på att skydda och stärka människor så att vi kan leva fria liv. Vården skyddar från död och lidande och stärker oss så att vi kan förverkliga oss själva och leva utan att kroppen begränsar och gör oss svaga.

Alltså borde vårddebatten fokusera på hur vården bäst kan förebygga sjukdom, hur den kan behandla patienter så att de blir friska och hur den kan stärka människor med sjukdomar så att de kan leva så fritt som möjligt från kroppsliga begränsningar.

Ett fungerande vårdsystem är en mängd olika verksamheter med olika syften och behov och med väldigt olika förutsättningar. Att dra alla vårdavdelningar och sjukdomar över en kam hjälper inte allmänheten att förstå vad som ger människor bäst vård. Vi behöver en vårddebatt som ser till vårdens grundläggande syften, inte missriktade kampanjer som den om vårdköer.

(Publicerad i ETC)

Tillägg 21 augusti 2018

När en inramning etablerats i debatten används den av journalister som om den representerar en saklig och ”neutral” hållning. Här utfrågas till exempel Stefan Löfvén om vårdköer.

Vad är framing?

Ramar är ett av hjärnans verktyg för att förstå världen. Allt tänkande sker i ramar. En ram knyter ihop personer, skeenden, miljöer och andra element till en meningsfull helhet.

En vän kommenterade min vurm för George Lakoff och nämnde att Per Schlingmann har läst Lakoff. Jag skrev ett svar:

Jo Schlingmann har läst Lakoff och Luntz, men M har en stor organisation som arbetar med kommunikationen, Schlingmann frontar och har uppenbarligen talang, men det är en mindre industri som slipar till och för ut budskapen.

Artikelförfattaren Torbjörn missförstår framing. Han verkar uppfatta det som en marknadsföringsmetod, något man klistrar ovanpå en sakfråga eller en produkt, och att det ofta handlar om att bedra folk

Strunt samma vad det egentligen betyder, bara det skapar rätt känslor hos mottagaren.

Det är möjligt att även Per Schlingmann uppfattar det så, det är i alla fall ett missförstånd.

Ramar (frames)

Ramar (frames) är ett av hjärnans verktyg för att förstå världen. Allt tänkande sker i ramar. En ram knyter ihop personer, skeenden, miljöer och andra element till en meningsfull helhet.

Ett exempel, sjukhusramen. När vi tänker på sjukhus ingår ett antal roller

  • doktor, sjuksköterska, receptionist med flera

I sjukhusramen finns ett antal miljöer

  • operationsrum med operationsbord, reception med receptionsdisk och väntrum, patientrum med några sängar etcetera

Sjukhusramen innehåller även ett antal handlingar

  • en operation, receptionisten ropar ut namn, sjuksköterska som sätter dropp på en patient och liknande.

Sammantaget förklarar sjukhusramen vad vi avser när vi talar om sjukhus eller när något aktiverar tankar på sjukhus. Det handlar om vad vi uppfattar som normalt. Ett sätt att veta vad som inte platsar i en ram är att bryta den.

  • “Patienten gick fram till receptionen och började operera kirurgen som låg på disken och väntade på hjälp”.

Nope! Det är inte så ett sjukhus fungerar.

Allmänt

  1. Alla ord aktiverar en ram, när du läser ordet banan så aktiveras en banan-ram i ditt huvud vilket framkallar en bild av en banan
  2. Ord som är definierade inom en ram aktiverar ramen, ordet “skalpell” i meningen “han la ner skalpellen efter det sista lyckade snittet” aktiverar Operationsramen och antyder att “han” är kirurg.
  3. Att bestrida/negera en ram aktiverar ramen, “tänk inte på en elefant”
  4. Ramar förstärks när de aktiveras
  5. Ramar vinner över fakta! För att hjärnan ska förstå några fakta måste de passa in i befintliga ramar. Om fakta motsäger ramarna, ser hjärnan ramarna men ignorerar fakta.

Ramar är alltså något som finns i vår biologi, i våra hjärnor, de styr vad vi tänker och de förändras baserat på intryck, i synnerhet emotionellt starka intryck och upprepade intryck (vilket reklamvärlden använder men oftast inte förstår).

Så när Mona Sahlin pratar om utanförskap aktiverar hon en ram som gör skillnad på människor, tvärtemot vad hon egentligen vill, och det hjälper inte att hon kritiserar eller avfärdar utanförskapet- typ “tänk inte på utanförskap”. Så länge hon fortsätter att använda ordet utanförskap så aktiveras och stärks den moderata världsbilden, utanförskap bygger på ett konservativt synsätt, effekten blir att hon får svårare att få genomslag med s-politiken.

Håkan Juholt har använt termen “innanförskap” vilket jag är tveksam till eftersom även det aktiverar utanförskapsramen!

I politik är det viktigare att aktivera det moraliska synsätt man tror på än att argumentera logiskt sammanhängande utifrån motståndarens inramning. Varje gång utanförskapsramen aktiveras så försvagas S progressiva positioner.

Inramning (framing)

Med inramning aktiverar vi ramar. En inramning förmedlar verkligheten och det vi tycker och tror.

Inramning kan användas för att förmedla något så bra som möjligt men även för att ljuga och bedra, på samma sätt som språket eller andra kommunikationsverktyg.

I politiken bygger alla ramar på en moral, en tanke om vad som är rätt och fel. Det är moralen som ger argument kraft och genomslag. Nya Moderaterna har lyckats enastående väl med att förmedla sin moral.

PR och framing är alltså olika saker och det är en ganska viktig skillnad som får omfattande och långtgående konsekvenser.

Ett konservativt synsätt

Svenskarnas syn på människan och samhället har förändrats.

Vi söker oftare än förut individuella lösningar på våra problem. Vi har lättare att förstå skattelättnader än skatteinvesteringar. Vi misstar stelhet för stabilitet. Kort sagt, vi har fastnat i ett konservativt synsätt.

Under Fredrik Reinfeldts tid som partiledare för moderaterna har fler svenskar anammat partiets traditionella värderingar. Fler människor använder moderaternas språk och diskuterar deras frågor.

De främsta orsakerna till förändringen är att moderaterna lyckats så bra med sin politiska kommunikation och att man lyckats aktivera folkpartiets, centerns och kristdemokraternas konservativa sidor. Alliansens politik i allmänhet, och moderaternas politik i synnerhet, är inramad utifrån konservativa värderingar. Några exempel:

  • Utanförskap handlar om individens disciplin och att man hamnar utanför samhället och välfärden om man inte disciplinerar sig. Individen har ansvaret.
  • Ordning och reda i skolan handlar om auktoritet; om skolans och samhällets makt över eleverna.
  • Betygsfrågor handlar om vuxenvärldens kontroll av elevernas beteende.
  • Att värna de offentliga finanserna betyder att statliga utlägg är ett problem och att det behövs någon som skyddar pengarna.
  • Konservativ rättvisa innebär inte att alla som väntar på sin tur får del av kakan, utan att alla startar på samma plats i tävlingen.
  • Att rösta på regeringsalternativ istället för partier handlar om att makten ska finnas hos en stark auktoritet.
  • Att utge sig för att vara det statsbärande partiet kommunicerar den starka auktoritetens betydelse.

Inramningen av allianspolitiken utgår ifrån berättelser om individuellt ansvar, om en farlig värld som bör skötas av ordningsmän och om straffets avgörande roll för människors beteende.

Det konservativa synsättet följer en logik.

  • Vi lever i en farlig värld.
  • För att skydda oss behöver vi en stark auktoritet; någon (eller något) som står med båda fötterna på jorden.
  • För att bli en stark auktoritet krävs enligt detta synsätt disciplin; att man kan bemästra sina känslor och stå emot lockelser och påtryckningar.
  • Bestraffning, eller hot om bestraffning, är det viktigaste metoden för att utveckla människors disciplin.

Moderatpolitik, ny och gammal, följer den konservativa logiken och man har lyckats få med de andra allianspartierna på sitt synsätt. Alliansens profilfrågor utgår ifrån att en stark ledning avgör vad som är bra för folket och förser dem med detta. Kontrollen över systemet finns alltså hos en auktoritet, inte hos medborgarna. Exempel:

  • Sjukförsäkringen
  • FRA-lagen
  • Ordning och reda i skolan
  • Energifrågor

Frågorna symboliserar de värderingar man vill representera, framförallt tron på en stark ledning.

Fredrik Reinfeldts offentliga profil är utformad för att skicka rätt signaler. Hans person och beteende symboliserar stark svensk auktoritet. Han är intelligent och lyssnande, han verkar ganska vanlig, han tänker på Sverige först, han vet att han har rätt och han tappar inte fattningen. Om partimedlemmar ifrågasätter eller protesterar mot ledningens beslut så kanske Fredrik Reinfeldt lyssnar och tar del av kritiken. Men besluten är hans och det är han som avgör hur frågan hanteras.

Inom Alliansen är det partiledningarna som bestämmer hur politiken ska drivas, det sker inte på gräsrotsnivå eller genom medlemsomröstningar. (I Folkpartiet och Centern har partiledningens attitydförändring lett till en hel del frustration. Till exempel fick Maud Olofsson mycket kritik när hon fattade beslut över medlemmarnas huvuden i kärnkraftsfrågan och i FRA-frågan, medlemmar som såg Centern som ett folkrörelseparti.) Medlemsaktivitet handlar, ur ett konservativt perspektiv, om att genomföra ledningens direktiv, det handlar inte om medlemmarnas egna åsikter eller synsätt.

Individen är ny huvudperson i den svenska samhällsdiskursen. Vi hör ofta ord som rättvisa och utanförskap men orden har fått en ny innebörd. Moderaternas politik handlar om auktoritet, lydnad, disciplin och konkurrens. Under Fredrik Reinfeldts ledning har partiet fått stort genomslag med sin kommunikation och det svenska folket använder allt oftare det konservativa ramen när vi resonerar om världen och samhället.