Varför pratar S om att bilda regering med Moderaterna och Kristdemokraterna?

Kjell Dennhag och Jens Rundberg argumenterar för en socialdemokratisk vänstersväng och frågar varför Socialdemokraterna vill gå högerut.

Jag tror inte Socialdemokraterna vill gå högerut. Jag tror deras agerande syftar till att vinna valet och att partiledningens locktoner är en komponent i partiets valstrategi.

Spelplanen handlar om samarbete eller enighet #

S-ledningen har iaktaggit den partipolitiska arenan i Sverige.

  • Högerns styrka är enighet.
  • Högerväljare gillar någon som pekar med hela handen.
  • Högern är inte så eniga som de hävdar.
  • Vänstern har svårare att framstå som en enhet, känns mer som en demokrati med olika lag.
  • Vänsterväljare gillar också en klar riktning men inte på bekostnad av demokratin. Människor är olika men kan samarbeta.

Lägg till att journalister är HELT fixerade vid regeringsfrågan och tolkar allt genom den linsen.

Anfall är bästa försvar #

Republikanska valstrateger i USA, som Karl Rove och Lee Atwater, har framgångsrikt använt metoden att attackera motståndarens styrkor för att försvaga motståndaren och ta deras viktigaste verktyg ifrån dem.

Genom att frångå idén om ett enat lag under valrörelsen

  • fångar Socialdemokraterna allas uppmärksamhet,
  • synar högerns svaghet,
  • minskar högerväljarnas entusiasm och
  • tar kontroll över narrativet.

”som både vill och kan söka samarbeten” #

Den första april presenterade Sverigedemokraterna och Moderaterna ett fortsatt samarbete efter valet. Senare samma dag höll Magdalena Andersson en pressträff där hon kritiserade den splittrade och svaga högern. Kärnan i hennes resonemang handlade om breda samarbeten i mitten.

  • ”Sverige skulle må bra av fler breda samarbeten”
  • ”en tioårspakt mellan socialdemokrater och moderater för att bekämpa gängkriminaliteten”
  • ”Jag tror inte på en amerikansk tvåpartimodell i Sverige – konflikt för konfliktens skull”

Socialdemokraternas ledarskikt har under våren gjort en mängd utspel som signalerar olika tänkbara samarbeten.

Ardalan Shekarabi tog i februari upp ett potentiellt regeringssamarbete med Moderaterna.

I en intervju med Viktor Barth-Kron nämnde Anders Ygeman att Ebba Busch vore en utmärkt utrikesminister. 

Högerpopulisten Ebba Busch lyfts alltså som tänkbar minister i en S-ledd regering av både näringslivslobbyisten Thand Ringqvist och betongsossen Ygeman. Den politiska sadomasochismen breder ut sig i ”mitten”….www.expressen.se/podcast/

Kjell Rautio (@kjellrautio.bsky.social) 2026-04-24T12:21:39.288Z

Idén att presentera regeringsalternativ i förväg, innan väljarna sagt sitt, har svagheten att verkligheten kan förändras så att alternativet inte är möjligt. Men det senaste decenniet har varken svenska politiker eller journalister klarat av att uttrycka detta. Stefan Löfvén gjorde det i valet 2014 och avslutade Alliansens regeringsinnehav. Nu satsar Socialdemokraterna på det igen och tajmingen är perfekt. Efter fyra år med ett närmast autokratiskt styre och påhittat pekande med hela handen är svenskarna sugna på demokrati och verklighet.

Funkar det? #

Du vet när sd säger något helt sjukt och får hela debatten att handla om det? 

Utspelen om samarbete med Tidöpartier är något sociala medier inte kan motstå. På vänstersidan blir folk galna av ilska och högerdebattörer ser det som ett styrkebevis för de egna partierna och sossarnas svaghet.

Kvittningsfrågan är en valstrategisk skänk från ovan. Socialdemokraternas önskan om breda samarbeten realiseras mitt i brinnande valrörelse. Alla partier förutom sd diskuterar hur man ska kunna samarbeta utan sds medverkan.

Notera att journalisterna har lugnat sig med frågor om regeringssamarbeten och ”hur ser ditt lag ut” de senaste veckorna.

Ju mer media tar upp samarbetsfrågor över blockgränsen desto svagare kommer högern kännas.

Menar de det de säger #

Utspelen orsakar ilska och besvikelse bland folk på vänstersidan. Men agerandet handlar inte om vilka Socialdemokraterna tänker bilda regering med. Den frågan måste ändå ställas på nytt när valresultatet visar riksdagsmandatens fördelning. Partiet räknar med att de flesta förlåter en partiledning när de får ta del av den vinnande sidans frukter.

Att det är ett själlöst beteende spelar ingen roll i partiledningens ögon, valet ska vinnas, kosta vad det kosta vill. Det är syftet med partiledningens utsträckta hand högerut.